2012
April
Mars
Februari
Januari
2011
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2010
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2009
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2008
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
April
Mars
Februari
Januari
2011
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2010
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2009
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2008
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Det kom ett brev från USA
Reseberättelse från Malin Agestams stipendieäventyr i USA
Innan jag åkte hade jag en bild av det jag skulle uppleva. Att jag skulle vara på en brandstation i 10 veckor och vara med i deras vardag. (ungefär som när vi åkte dit under gymnasiet)
Och visst, till viss del blev det så klart så... Men det blev så mycket mer!
Precis efter att ha landat i Knoxville förstod jag att det här skulle bli helt annorlunda än när vi åkte på APU i 3:an! Jag hamnade på station 31, en av de mer upptagna stationerna. Det är en heltidsstation, d.v.s. att man hela tiden har ett skift som jobbar natt som dag.
En sak jag var nervös över var det faktum att jag skulle behöva stöta på hemska situationer/olyckor då jag inte visste hur mycket jag skulle klara av och hur jag skulle reagera. Redan första veckan fick jag svar på det när vi åkte iväg på ett stort "Traumalarm" av den värsta sorten. Det var inte alls kul och väldigt tragiskt men samtidigt blev det väldigt, väldigt lärorikt och jag fick känna hur det är att bemöta jobbiga situationer.
Grejen är att de jag fick arbeta med var/är helt underbara människor och tack vare att man känner sig trygg med dessa personer så blir allting lättare.
Varje dag på stationen var den andra olik. Vi kunde ha vissa dagar med massor av larm och andra med väldigt få, så för att ändå utnyttja tiden så lärde de mig massor! Vissa dagar tränade vi repräddning andra dagar tränade vi på att köra brandbilskranen eller rökdykning i sovrummen.
Det jag inte hade förväntat mig var att jag skulle få göra massor av andra saker! Jag fick spendera en heldag på ambulanshelikoptern Lifestar där vi hade ofantligt med tur och fick åka på stora larm/scener hela dagen, utanför staten! Jag fick chansen att se det vi lärt oss i skolbänken fast på riktiga människor, i praktiken! (t.ex. medvetandeskalan) Jag fick även följa med ambulansen i deras vardag och vara med på utbildningar som rural/metro hade för sina anställda.
Förutom att vara seriös och praktisera så fick jag även tid till annat.
Vi åkte på zipline-äventyr i North Carolina, vi drog in till staden Knoxville för att se på baseboll och jag fick följa med på 4th of july firande! Två veckor innan jag skulle åka så fick jag frågan av några brandmän på stationen om jag ville följa med på Roadtrip. Vem tackar inte nej till det?? Så en vecka spenderades på Key Largo, en ö utanför Miami, med dykning och sol. Och sista helgen drog vi ut på en vandring i Virginia Fall's.
Resan jag fick göra var otroligt lärande, jag fick en chans att testa på vad själva yrket innebär och en chans att faktiskt utvecklas som person. Väl hemma i Sverige känner jag hur mycket jag saknar alltihopa där nere i Amerika! Värmen, människorna och alla coola larm!
Bäst av allt är att jag fick ett kvitto på att det är det här jag vill arbeta med! Har nu börjat studera till sjuksyster i Östersund och hoppas på att kunna fortsätta fram till ett arbete med akutsjukvård.
//TACK så mycket för att ni lät mig åka!
Innan jag åkte hade jag en bild av det jag skulle uppleva. Att jag skulle vara på en brandstation i 10 veckor och vara med i deras vardag. (ungefär som när vi åkte dit under gymnasiet)
Och visst, till viss del blev det så klart så... Men det blev så mycket mer!
Precis efter att ha landat i Knoxville förstod jag att det här skulle bli helt annorlunda än när vi åkte på APU i 3:an! Jag hamnade på station 31, en av de mer upptagna stationerna. Det är en heltidsstation, d.v.s. att man hela tiden har ett skift som jobbar natt som dag.
En sak jag var nervös över var det faktum att jag skulle behöva stöta på hemska situationer/olyckor då jag inte visste hur mycket jag skulle klara av och hur jag skulle reagera. Redan första veckan fick jag svar på det när vi åkte iväg på ett stort "Traumalarm" av den värsta sorten. Det var inte alls kul och väldigt tragiskt men samtidigt blev det väldigt, väldigt lärorikt och jag fick känna hur det är att bemöta jobbiga situationer.
Grejen är att de jag fick arbeta med var/är helt underbara människor och tack vare att man känner sig trygg med dessa personer så blir allting lättare.
Varje dag på stationen var den andra olik. Vi kunde ha vissa dagar med massor av larm och andra med väldigt få, så för att ändå utnyttja tiden så lärde de mig massor! Vissa dagar tränade vi repräddning andra dagar tränade vi på att köra brandbilskranen eller rökdykning i sovrummen.
Det jag inte hade förväntat mig var att jag skulle få göra massor av andra saker! Jag fick spendera en heldag på ambulanshelikoptern Lifestar där vi hade ofantligt med tur och fick åka på stora larm/scener hela dagen, utanför staten! Jag fick chansen att se det vi lärt oss i skolbänken fast på riktiga människor, i praktiken! (t.ex. medvetandeskalan) Jag fick även följa med ambulansen i deras vardag och vara med på utbildningar som rural/metro hade för sina anställda.
Förutom att vara seriös och praktisera så fick jag även tid till annat.
Vi åkte på zipline-äventyr i North Carolina, vi drog in till staden Knoxville för att se på baseboll och jag fick följa med på 4th of july firande! Två veckor innan jag skulle åka så fick jag frågan av några brandmän på stationen om jag ville följa med på Roadtrip. Vem tackar inte nej till det?? Så en vecka spenderades på Key Largo, en ö utanför Miami, med dykning och sol. Och sista helgen drog vi ut på en vandring i Virginia Fall's.
Resan jag fick göra var otroligt lärande, jag fick en chans att testa på vad själva yrket innebär och en chans att faktiskt utvecklas som person. Väl hemma i Sverige känner jag hur mycket jag saknar alltihopa där nere i Amerika! Värmen, människorna och alla coola larm!
Bäst av allt är att jag fick ett kvitto på att det är det här jag vill arbeta med! Har nu börjat studera till sjuksyster i Östersund och hoppas på att kunna fortsätta fram till ett arbete med akutsjukvård.
//TACK så mycket för att ni lät mig åka!
TRÄFFA NYA OCH F.D. ELEVER I
Porträttet!
Porträttet!
Namn: Annika ChristenssonÅlder: 23
Bostadsort: Bo...
ELEVERNAS UPPLEVELSER? LÄS
BLOGGEN!
BLOGGEN!
Det är längesedan jag åt mig så mätt som under föregående...
Vad gör vi? Kolla vårt
Bildgalleri!
Bildgalleri!
2012-05-15
Här kan ni se lite av våran ena åk 3...
SKOLAN
AWPE är ett unikt samarbete mellan skola och näringsliv.
AWPE skall fortsätta att utveckla och bedriva sitt internationella utbytesprogram för elever inom räddning, miljö och klimat.
AWPE är ett unikt samarbete mellan skola och näringsliv.
AWPE skall fortsätta att utveckla och bedriva sitt internationella utbytesprogram för elever inom räddning, miljö och klimat.
AWPE
Småbovägen 3 F
840 13 Torpshammar
Sverige
Tel: +46 (0)691-200 00
Småbovägen 3 F
840 13 Torpshammar
Sverige
Tel: +46 (0)691-200 00
